Igår var en enormt, emotionellt tung dag.
Alla dessa år av förtvivlan och hopplöshet, ilska och sorg.
Igår, för första gången på väldigt många år tändes äntligen en liten gnista av hopp igen.
Tårarna rann hela dagen, hela kvällen och natten.
Tårarna rinner än.
Äntligen kanske du får må bra.
Äntligen kommer kanske en lösning.
Äntligen har du börjat förstå.
Insikten gör ont, men den smärtan är ingenting motför vad du fått bära under så lång tid.
Jag älskar dig! <3
0 kommentarer:
Leave a Comment