Besvikelse!

Jag är van att INTE vara i centrum.
Jag är van att alltid vara den som blir undanskuffad och som helst ska sitta tyst och fint i ett hörn.
Men någon gång, speciellt nu under denna perioden av mitt liv, vore det tacksamt om DU lät även MIG komma fram emellanåt.
DU har levt hela DITT liv i stjärnglans och nu när DITT liv är trist och tråkigt, så tål DU inte att jag kanske har något att berätta för en gångs skull och att folk kanske till och med är intresserade.
Lägg ner allt drama, DU är för fasen vuxen!!!

Och till er "vänner" som lägger er i och försöker "styra upp" mitt liv, utan att jag bett om det.
Var god sluta med det.
Ta tag i era egna liv istället och "styr upp" det, för era liv är bra nog mycket mer trasiga och skadade än vad mitt är.

Och till er som lovar och lovar och lovar, men det händer aldrig nåt.
Förstår ni inte att man blir så otroligt besviken.?
Till er som aldrig har tid, till er som man måste jaga, tjata på.

Nu fasen ska jag hem och ta hand om mig och min familj!
Min trädgård och mitt hus.
Resten av er skiter jag fullständigt i!